kollapsar

Jadu, vad ska man säga åt nuläget, jag kan inte få ut ord. Ingenting är lika posetivt längre, jag försöker sjunga och inse vad det är som är bra i det, är min röst bra, så tänker jag. Och jag kan aldrig tänka så långt så jag får fram ett svar.

Varför gillade jag musik så himla mycket i sjuan, varför sjöng jag hela tiden då. Varför gillade jag att prova på någonting nytt i sjuan, men ingenting nu?
Jo, så här är det. Rickard, min förra musiklärare. Han var mannen med kunskaper. Han var någon speciell, men han var ung och hade drömmar. Jag tror inte att han vill vara en musiklärare livet ut, eller?
När beskedet kom som en chock och han sade, "jag ska sluta". Det var som att livet stannade till, vem blir våran nästa musiklärare? Någon pianokärring kanske. Mina vänner grät, jag var i chocktillstånd.
Saknaden är stor nu Sickan, iallafall hos mig. Kom tillbaka till oss.

Skoldagen idag har varit ganska snett, jag har bråkat lite med pereversläraren, sagt att hatar honom. Det kändes bra, för jag menade verkligen det. Jag sade säkert en massa elakt till honom men jag var bara så förbannad, och jag vägrar säga förlåt. Jag hoppas att han blev sårad, jag tänker inte spela snäll, leka att ingenting har hänt. Det har det, och jag är så trött på att alla skrattar åt det. Ser ingen i skolan att han är ett äckel?